Mer än bara ork.

Halva söndagen har spenderats åt att sy på klänningen. När jag kommit halvvägs och testade att nåla ihop allt kom jag fram till att den inte alls ska se ut som jag hade tänkt från början. Den ska vara betydligt mer komplicerad än så såklart. Framsida kommer ta form av en v-formar urringning och baksidan kommer innehålla en öppen svank. Hur allt ska sys vet jag inte riktigt. Jag har en förmåga att alltid lägga ribban alldeles för högt men det ska nog gå bra. Det blir till att sy lite mer på den under 22-nyheterna.

Peace.

Orken kom!

Jappjapp. Orken kom som ett brev på posten. Trots en irriterande huvudvärk satte jag mig och sydde lite på klänningen. Nu är nederdelen helt klar och imorgon ska jag nog göra klart överdelen om jag orkar. Vi får se och tar dagen som den kommer.

Peace.

Jag saknar ork.

Egentligen borde jag sy klänningen som jag har försökt färdigställa i evigheter nu, men jag har total avsaknad av ork! mitt huvud känns dubbelt så tungt och jag bävar för att sätta mig i en kall hall och sy. Jag vet exakt hur den kommer bli och hur jag ska sy den, det gäller bara att göra det. Men där har vi problemet med att jag inte kan sy när jag fryser igen. Efter att ha halvfrossat i en vecka känner jag mig inte taggad för att stå halvnaken och testa en kall sommarklänning. Och av erfarenhet blir det aldrig bra om man inte känner sig sugen på att sy. Känner jag mig själv, vilket jag definitivt inte gör, borde jag snart få symani igen och sitta och sy dagar och nätter i sträck. Det är lite så jag fungerar. Jag hoppas att det kommer snart.

Peace.

I´m on g!

Jappjapp. Jag fattar inte varför men idag började jag skriva på den skriftliga delen. Jag har väl ungefär hunnit gjort inledningen. Mer orkar jag inte. Min hjärna är inte den bästa för tillfället. Jag behöver socker i form av en chokladboll.

Peace.

Klänning/kjol.

Jag har ju totalt glömt berätta att jag håller på med en klänning. Eller en kjol. Vi får se. Blommig är det i alla fall. Spännande. Och passande nu när solen ännu en gång har kommit på besök. Jag återkommer.

Peace.

Snilleblixt.

Jag hade efterfrågat en snilleblixt under matteprovet, men fick man någon sådan? NEJ! Istället fick jag en snilleblixt när jag vaknade imorse. Den innehöll inte en enda derivata och absolut inga exponentialfunktioner, den innehöll en klänning som jag ska se till att tillverka. Dessvärre innehöll den endast ett ryggparti men det får jag lösa på något vis. Vänta med spänning, idag är det tillräckligt varmt och jag ska se vad det finns för tyger/gamla kläder/kalla det vad du vill, att sy den av.

Peace.

Förfrusna kroppar.

Egentligen skulle jag helst vilja sy nu men jag fryser så förbaskat mycket att jag vill bara dö så fort jag tänker på att klä av mig kläderna och testa lite tyger. Så istället sitter jag här och inspireras. Något jag gör väldigt ofta. Om mitt projektarbete gick ut på att dreggla över fina kläder på internet skulle jag ha gjort 100 timmar för evigheter sen, men nu är det ju så att jag faktiskt ska sy egna kläder också. Då blir det dubbelt så mycket tid. Mitt projekt är ett evighetsarbete. Jag vet, bilder på färdiga kläder kommer sen. Som jag sa är det för kallt för att kunna leva ett normalt liv. Tålamod!

Peace.

Smyckestillverkning.

Jag har fått för mig att jag ska börja tillverka smycken. Om det enbart är en impulsgrej vet jag inte. Vi får se. Jag får ta mig en tripp till Röda korset nästa vecka och se vad de har att bjuda på i smyckesväg. Vänta med spänning. Måste klura på en ny klänning.

Peace.

SOFT!

Jag blev nyss klar med soft-analysen. Det känns soft. Jag är cool. Ikväll vankas det 100-dararsfest och invigning av den svarta klänningen. Spännande spännande. Det känns faktiskt bra att kunna sy sina egna kläder. Så betydligt mycket roligare. Även om det inte blir super bra känns det ändå cool att veta att jag har gjort det själv. Jag är oerhört nöjd med mitt val av projektarbete.

Peace.

Blogg = loggbok.

Från och med nu kommer inte detta bara vara min projektblogg utan också min loggbok. Skönt. Det kändes ganska onödigt att skriva i stort sett samma saker på två olika ställen. Det borde ocks medföratt denna blogg blir betydligt mer aktiv. Spännde. Jag har skrivit en inledningen till den skriftliga delen. Eller nu ljög jag. Jag har inte skrivit ner den på papper men jag har den i huvudet. Det farliga är att jag kommer glömma bort allt innan det hamnar på papper. Fast har det suttit där i några veckor borde det stanna kvar. Just nu har jag inte tid at skrivaner det. Jag har redan spenderat alldeles för mpnga timmar vid datorn idag med att skriva idrottsarbete och utvecklat projektplnen lite. Jag återkommer.

Peace.

KLÄNNING!

Dessa byxor går nog inte att känna igen längre. De har förvandlats till en klänning. En oerhört tight sådan. Fast egentligen är den ju inte så tight. När den väl är på finns det en hel del överflödigt tyg i ryggpartiet, men när man ska få på och av den är det krig som gäller. Den måste dras på nerifrån eftersom den nedersta delen är för smal för att komma över både axlar och höfter. Det innebär att toabesök betyder nakenhet. Kanske inte direkt den ultimate krogenklänningen alltså. Men när skulle man annars kunna använda den? Den är ju så oerhört kort. Jaja, jag får se. Bältet är i alla fall gjort av de överblivna delarna från jeansen som också är klara. Man måste såklart inte ha på bältet men med tanke på det överflödiga tyget blev det bättre så. Jag känner mig väldigt nöjd med den här med tanke på att det var ett par oerhört fula byxor för någon vecka sedan. Vi får se när den används.

Peace.

ps. Jag tycker om kaninhuvuden. ds.

ps2. Jag tycker inte om mitt avslitna hår i nacken som är en följd av för mycket knitar mitt på huvudet, därav den svarta fläcken. ds2.

Byxa blir klänning.

Jag har spenderat hela dagen åt att sy klart klänningen som från början var ett par byxor. Nu är den nästan klar. Den är svart kort och supertight. Jag får kämpa för att få av och på den. Just nu håller jag på med det sista finslipet. Bland annat gick hela 22-nyheterna åt att sicksacka och sy jeansremsor som ska flätas och bli ett bälte till. Inte det roligaste kan jag ova men det kan nog bli bra. Men jag måste erkänna att jag nog aldrig med kommer ge mig på att sy ett en figursydd fodralklänning av ett par byxor. Jag vet inte hur många gånger jag har varit påväg att klippa sönder allt och ge upp. Men nu börjar det som sagt likna något! Imorgon är den nog klar och då kommer också bilder på den första klänningen och jeansen. Spännande.

Peace.