Jag <3 tygsaxen.

Detta är min bäste vän. Tygsaxen. Typ den bästa saxen jag någonsin har haft i min hand. Gammal som bara den men vad gör det? Jag ärvde den och en del andra sygrejer för ett bra tag sen av en avlägsen släkting. Vad gammal jag kände mig helt plötsligt. Det känns konstigt att ärva saker. Eller egentligen kanske man inte kan säga att jag ärvde den. Hon som dog hette Maja och bodde i Blekinge. Jag har inget minne av henne. Eller jo, jag minns att jag tyckte om henne. När hennes man, Emil (jag har aldrig fattat om det är Emil eller Maja jag är släkt med) också dog några år senare hade någon tänkt på mig och gett lådan med alla sygrejer till farmor så hon kunde ge dem till mig. Jag älskar den lådan. Speciellt alla de miljontals fina knapparna. Någon gång ska jag göra något av dem. De förtjänar ett bättre öde än att ligga i en låda och dö. För att göra en lång historia kort; jag älskar min tygsax.

Peace.